Nej. Bry dig inte. Jag är ett fuck-up. Så jävla störd. Vill ta något vasst och se blodet rinna på det. Och nej. Bry dig inte. Jag vill inte. Jag är bara en jävla uppmärksamhet fucking hora som alla hatar. Dom låtsas att dom inte gör det, men dom hatar mig. Klandrar dom dock inte, jag är så jävla jobbig, hade fått ångest över att vara vän med mig själv, har jag redan nu. Skit samma. Bry dig inte. Du behöver inte ens läsa. För jag är ett värdelöst jävla fuck up och jag hatar allt. Åh, korn, allt du säger är så jävla rätt. Fan, så jävla skönt. Jag hatar livet ibland. Jag hatar mig själv. Just nu. Jag önskar att jag bodde kvar borta i hammerö typ, då hade jag typ varit fett najs och haft vänner som jag kunde träffa dagligen och inte suttit 639470283 timmar framför en dator och vänta på att någon ska logga in. Men jag är så jävla värdelös, jag bara förstör. Hyperventilerade förut. Det var härligt. Kunde inte andas. Drunknade i tårar och snorslem och svimmade nästan. Blev helt kall inombords. Och allt är mitt fel. För alla ogillar mig egentligen. Jag är så jävla jobbig. Men, nej, bry dig inte. Lämna mig. Jag blir bra.